En trist historia som slutade lyckligt

Kolbrún d.y föddes en tidig morgon 2000. Hennes underbara mor måste ha kämpat för att hon skulle leva och det tog hennes liv. Hon fölade tidigare än beräknat och därför räknade jag inte med att hon skulle vara färdig den morgon som jag hittade henne död med den lilla stående bredvid. Osak - livmoderframfall, allt låg i dagern.

Mamma Kolbrún var ett starkt ledarsto och runt omkring stod de andra stona förvirrade. Någon råmjölk hade den lilla inte fått så det var ilfart till Strömsholm där hon fick hjälp. Ett dygn senare tog vi hem henne och letade efter surrogatmamma.

Mitt gamla sto Gletta fölade några dagar senare och vi försökte locka henne att dela med sig, men det var högst motvilligt och endast så länge som man höll henne med muta så tillät hon den lilla få dia tillsammans med sitt eget.


Vi jobbade i skift hela familjen med att nappa den lilla  dygnet runt  Man uppskattar goda vänner som ställer upp när man bäst behöver och jag känner en stor tacksamhet till Carina, som snabbt kom till min hjälp, sov över och kämpade för att den lilla skulle överleva

14 dagar går fort, men när man sover endast några timmar per natt och dagarna går åt till att vara "mamma" till den lilla, då är 14 dagar väldigt långa. Så när telefonen ringde en morgon och jag får meddelande att ett sto just fött ett dött hingstföl och stoet själv var helt frisk och oskadd, så var lyckan fullkomlig.

Hekla, ett stort härligt sto kom med spända juver och in i boxen. Vi höll henne och den lilla högg i för hon var  hungrig. Hon hade ju fått små tänder också och det var Hekla  oförberedd på och skickade in den lilla i väggen . Men som om hon förstod, så försökt hon igen, denna gång försiktigt och Hekla njöt av att det stinna juvret tömdes. Det var en obeskrivlig lycka att se hur hon nafsade den lilla och visade henne en moderskärlek som den lilla inte hade fått uppleva.

 
En vecka fick de vara helt för sig själva i en särskild hage. Jag höll mig därifrån eftersom Kolbrún fortfarande var väldigt präglad på att få "di" ifrån en nappflaska och nu gällde det att hon och Hekla skulle bli oskiljaktliga.

 Det var spännande den dag vi släppte ihop dem med den övriga flocken. Skulle de hålla ihop så där som sto och föl alltid gör när de möter det okända eller..

 Det gick helt perfekt och lilla Kolbrún fick en härlig sommar och många månader med en underbar mamma som skyddade henne och fostrade henne på bästa sätt.